Idag avslutade jag min tid hos Capio Psykatri en gång för alla.
Det var dags att sätta stopp för Capio Psykiatris ”missbruk”. Ja, jag kallar det för Det. För tar man inte tag i problemet så skjuter man bara på det och den onda cirkeln tar aldrig slut.
Ska jag vara ärlig så är det enda jag egentligen har blivit erbjuden under alla år jag gått hos dem är samtal med terapeut och piller. Visst det är bra att ventilera, men hur länge kan man prata samma sak!? Om och om igen.
Gå till djupet och erbjud ett smörgåsbord
För mig är det ett under hur man inte kan göra en djupt gående analys på patienten. Speciellt med en person som har min historia. Det är klart som fan att det är fler problem än ett! Jag personligen skulle kunna sätta ihop ett frågeformulär och sedan se att jag borde ha få jobbat med min barndom/uppväxt, tävlingsinställning och stresshantering mm.
Nu har jag processat dessa bitar själv och har kommit så mycket längre sedan jag startade i augusti 2019 än Capio har gjort på … 9 (!!) år, om man ser till när jag kom dit första gången. Nu har jag inte varit utbränd så länge. Men problem löstes aldrig.
Försäkrings-kass-an
Varje gång jag hamnat där, igen, har det snarare blivit en paus från jobbet. Hur lätt nu det är när man är egenföretagare. Adderar man småbarnförälder och en allvarligt sjuk mor som man varit tvungen att agera stöd och hjälpreda åt så behöver man tydliga och fungerande verktyg.
Jag kan inte säga att Försäkringskassan heller varit speciellt förstående i processen. De har blivit väldigt hårda i sina regler och där ser man heller inte till människan. Framförallt inte deras problematik eller sjukdom.
Frågorna och svaren man får är oftast;
”Hur går det? När är du arbetsför igen? Du har ett år på dig, max”.
”Vad är din profession? Ni kan alltid ta in någon som gör ditt jobb.”
”Men då kanske det är läge att byta jobb. Städjobb borde du klara av”
Man blir mållös, trött och besviken. Tack och hej.
Jag har haft möten med Försäkringskassan där jag förklarat att det är inte bara ta in någon –
1. För att som småföretagare har man inte den ekonomiska bufferten, helt enkelt inte råd att ”bara ta in någon”.
2. Det är jag som byggt upp en relation med mina kunder. De vill ha mig som formgivare och kontakt. Att bygga ett förtroende tar tid. Att förstöra ett tar ingen.
3. Min kompetens är bred. Jag sitter inte bara och ”ritar grejer”. Mitt yrkesval är mer komplext än så. Ut över formgivningen så är jag även strateg, varumärkesförvaltare, utbildare, inspiratör, ”sociala mediaexpert”, nätverkare – Man sitter på många stolar som egenföretagare.
Men, jag är ändå tacksam att de har bidragit med en viss ekonomisk lättnad, då jag inte kunnat jobba så mycket under vissa perioder.
Så, tack Försäkringskassan för det. Tack och hej.
Jag är inte bitter
Nej, faktiskt inte. Mest förbluffad över att det fortfarande ser ut så här. Och genuint orolig för andra som inte är formade till överlevare och problemlösare – hur ska de någonsin återvända till arbetslivet!?
Jag är faktiskt glad att jag stängde den dörren. Jag har mest hållt den upp för att min hustru tycker att jag borde. Men nu fick det vara nog. De fick helt enkelt åka med i utrensningsprocessen. Check.
Stänger man en dörr öppnas en annan
Jag ser det inte heller som att jag stänger en dörr. Jag har öppnat min helt!
Jag är så öppen att det kan inte bli mer frisk luft och härligt korsdrag.
Jag började min Stora (största) Process över ett år sedan. Så bollen var redan i rullning. Men man lever på hoppet. Men jag insåg ganska tidigt att jag var tvungen att hoppade själv.
Tjohej! Vilken resa. Jag älskar min egna självläkande process. Jag har hittat, skapat och gjort så mycket att t o m läkarna och terapeuterna tappat hakan.
Jag har t o m märkt och fått det berättat att vissa har kopierat mina lösningar i sin egen behandling av andra!! Ska det vara så?? Det om något är ett kvitto på att något inte är helt korrekt.
Dock ett ännu större kvitto på att jag gör något rätt.
Mig ser Ni Två Aldrig igen. Jag däremot ska hjälpa andra med vettiga konkreta verktyg – Som verkligen gör förändring.
Tack och hej.
/Peter
Fotnot. Ni som tycker inlägget verkar hårt och utpekande så kan jag bara säga; Det finns en anledning att Capio har ett recensionbetyg på 1,7 på Google (då är det bara de som orkat klicka). Var och varannan vecka ser jag på sociala media hur vänner och bekanta stångas mot Försäkringskassan för att få ihop det. Och då är det oftast person jag känner till och vet behöver hjälp.
Jag kan bara hoppas att de och Försäkringskassan inom snar framtid kommer att utveckla sina metoder för de är inte anpassade efter dagens kravfyllda samhälle. Dags att vakna. Utveckla och bli ett Riktigt stöd för oss som behöver det.